Hud som vapen
Klockgrodans hudsekret innehåller alkaloider som batrachotoxin — så potent att ett enda gram skulle kunna döda tiotusentals möss.
Bland regnskogens fuktiga lövverk lever några av jordens mest gåtfulla varelser — små amfibier vars lysande färger viskar varningar och vars läten klingar genom natten som droppande kristall.
Dendrobates auratus · Costa Rica
Klockgrodorna — eller pilgiftsgrodorna som de också kallas — är en familj amfibier som lever i Central- och Sydamerikas tropiska regnskogar. De flesta arter får plats på en tumnagel, men deras närvaro är omöjlig att förbise: huden skimrar i koboltblått, neongult, blodrött och smaragdgrönt.
Färgerna är inget skönhetstrick. De är ett tydligt signalspråk — en aposematisk varning till rovdjur om att huden bär på alkaloider farligare än någon orm. Trots sitt fruktansvärda försvar är klockgrodorna djupt sårbara: deras värld krymper för varje hektar skog som faller.
En kortfattad guide till de egenskaper som skiljer dendrobatiderna från alla andra grodfamiljer på jorden.
Klockgrodans hudsekret innehåller alkaloider som batrachotoxin — så potent att ett enda gram skulle kunna döda tiotusentals möss.
Från lysande gult till djupt indigoblått — färgen varierar inte bara mellan arter utan ofta också mellan populationer av samma art.
Namnet kommer från deras karakteristiska, klockliknande revirläte — en serie ljusa, klingande toner som hanen sänder ut i skymningen.
De flesta arter mäter mellan 15 och 25 millimeter som vuxna. Den minsta — Dendrobates pumilio — får plats på en fingertopp.