Klockgrodorna lever ett fördolt liv på regnskogens fuktiga golv — i ett ekosystem så finstämt att en enda art av myra kan avgöra hur giftig en groda blir. Här utforskar vi miljön, dieten och den anmärkningsvärda föräldravården som definierar deras vardag.
Klockgrodans överlevnad vilar på ett tätt samspel mellan habitatets mikroklimat, ett mycket specifikt byteshabitat och en av djurvärldens mest hängivna föräldraskap.
I de tropiska regnskogarnas skuggiga underskikt, där fukten sällan sjunker under 80 % och temperaturen håller sig stadig året runt.
En specialiserad diet av leddjur är grunden för det berömda hudgiftet — toxinerna kommer direkt från bytet, inte från grodan själv.
Hannen står för en av djurrikets mest omsorgsfulla yngelvårdar — från äggens fukthållning till barnens säkra transport upp i trädkronorna.
Klockgrodorna förekommer främst i ett bälte som sträcker sig genom Amazonasbassängen — från östra Colombia och Venezuela, genom Ecuador, Peru och Bolivia, ned till norra Brasiliens lågländer.
Varje art har ofta ett mycket begränsat utbredningsområde, ibland bara enstaka dalgångar, vilket gör dem särskilt sårbara för habitatförlust.
Klockgrodorna är bland de mest sårbara ryggradsdjuren på planeten. Tre samverkande hot pressar populationerna nedåt — och tiden börjar bli knapp.
Storskalig skövling för boskap, soja och vägbyggen splittrar regnskogen i isolerade fragment. När mikroklimatet torkar ut försvinner både grodorna och deras bromelior.
Den dödliga svampsjukdomen chytridiomykos har redan utrotat dussintals grodarter globalt. Klockgrodorna i molnskogarna är särskilt mottagliga.
Färgsprakande arter eftertraktas på den svarta marknaden för exotiska husdjur. Insamling sker ofta innan arterna ens hunnit beskrivas vetenskapligt.
Våra herpetologer svarar gärna på frågor om beteende, ekologi och bevarande. Skicka in din fråga så återkommer vi inom några dagar.
Fråga experten